Just nu känns det inte direkt som det bästa året direkt....snarare ett av de sämre. Skall jag se något positivt i det så är det att man måste uppleva sämre år för att uppskatta de bättre.
Plus att jag vill gärna tro att flera av de trista upplevelserna leder till något "gott".
Jag har till exempel redan ett uppslag till vad jag skall skriva uppsats om "Mobbning på arbetsplatsen" Jag har förstått att jag faktiskt är ett brottsoffer! sen att jag aldrig kommer att få den skyldige dömd då ord står mot ord och att jag heller aldrig kommer att få stöttning av varken fack eller någon annan. Kommer heller aldrig att få det som all vetenskap visar att man behöver i en sådan situation: Upprättelse.
Jag har snart avslutat min massageutbildning har en vecka kvar. Den har heller inte riktigt varit vad jag har tänkt mig och fått mig att blöda energi. Nåja, jag lämnar den bakom mig.
Jag är dock inte närmare något svar på vad JAG skall hålla på med?
Den stora glädjen i mitt liv ligger här intill mig och snusar kudde. Mitt i VÄRSTA trotsåldern är han mammas stora kärlek och glädje.
